Konsul Petter Olsson

PETTER OLSSON, 1830-1911, föddes i Fleninge där fadern var gästgivare. Tidigt faderlös flyttade ynglingen till Helsingborg vid 15 års ålder för att utbilda sig i handelsyrket. Han kände sig inte tillfreds i staden och genomgick en svår religiös kris. Han sökte kontakt med kyrkoherden Peter Wieselgren vilket bland annat utmynnade i att han öppnade en liten affär och med lånade pengar började köpa spannmål från västra och sydöstra Sverige. Rörelsen växte och han blev en av landets största spannmålsex­portörer. Han byggde 1859 magasinet vid Kullagatan, där även en kyrksal och bostad för familjen inrättades.

Olsson spelade en avgörande roll i det Helsingborg som kom att genomgå en betydande industriell utveckling under 1800-talets andra hälft. Som hans biograf, Alf Åberg, säger. "blev han Helsingborgskungen som tillgodosåg sina egna intressen men som genom att satsa eget kapital på nya företag också unnade sin stad". Inkomsterna från spannmålshandeln plöjdes ner i in­dustriella satsningar: Helsingborgs ångkvarn, mekanisk verkstad, socker- och gummifabriker samt tegelbruk. Expansionen ford­rade också satsningar på järnvägar och utbyggnad av hamnarna. Han var den drivande kraften framför allt vid tillblivelsen av Västkustbanan, då även ångfärjelinjen till Helsingör inrättades 1892, som gjorde staden till en knutpunkt för utlandstrafiken. På Olssons initiativ uppfördes de stora hamnanläggningarna. Inre, Södra och Norra hamnen. Han satsade även på sjöfarten och blev den störste aktieägaren i Rederi AB Helsingborg. 

Som privatman var Olsson en sluten och sträv man vars um­gänge mest utgjordes av trosfränder. Finalen i hans liv blev inte lycklig. Hans största företag, Hyllinge stenkols- och lerindustri, gick mot kollaps. Han blev blind förorsakat av diabetes varför han inte kunde göra mycket för att rädda sin ekonomiska ställ­ning som blev påfrestande.